tisdag 31 januari 2012

Protégé.





För att bilderna är en hemlig dörr utan uppenbara hemligheter.
Det är en märklig känsla när orden vissnar.
Vissnar för att blomma i en annan form.
Snart har Edith fått så pass många fjädrar av Gräskatten att hon kan bygga mig en egen vinge.

söndag 22 januari 2012

, когда в один прекрасный день море тонут в своем собственном праве. Будет друга, чтобы вернуть нас домой.

Om han fick bli något efter att han dött skulle det helst av allt vara -  ett blått ink i en skokräm.
Om jag får välja, vill jag vara ögonblicket som fastnar i ingenmansland och aldrig mer hittar hem igen.
Under nätter patrullerar de runt vår bur. Ibland när jag försöker le kastar de åt oss något att äta.
På tåget får jag insikten att jag är ingen utan honom även fast han var fel.
Alla artiklar i glossy tidningen rör sig konstigt.
Blundar.
Mer och mer förtvivlad blir jag över att vi kommer aldrig vinna kampen mot de som anser att alla inte är lika värda.
Jag måste ge mig ut på en robinhoodtur, ni får gärna följa med, plus dock om ni kan köra bil.
Vi kommer jaga högt och lågt.

Ingen människa är illegal och Solidaritet är sexig, Rebecca&Fiona!


måndag 16 januari 2012

FFH - Nadia.

Download found via Curved Dream In Town.

Analysera sandkristaller.





Picture 2-5 via Evil Impulses.
När jag inte behöver sitta vid bordet o hacka kristaller, lurpassar jag utanför halvtom gökboetmatsal.
Passerar igenom, måste hinna fram innan klockorna börja slå "sov era missfoster".
Vill inte missa synen när den lilla pojken som är äldre än själva byggnaden strör fuktig jord över nytvättade lakan.
Sömn är det viktigaste vi har ibland.
Sömn, död och kärlek.

söndag 15 januari 2012

torsdag 12 januari 2012

Bokbål.



Mina böcker har slutat upp med att prata med mig.

Prop&Lean.

Banana / Prop&Lean - Soundcloud.

Iron fucking Maiden.








Pictures via Eliot Lee Hazel and Kaliyuga blues. 
De som tänder  lampor, som gör oss till aska har somnat i ett hörn.
Har vi tur kanske de sover i tusen år till.
Hon är rätt snygg när hon tittar ner.
I dammet ritar hennes pekfinger något så barnsligt fult att hennes snygghet blir ful.
Vänder sig mot mig, frågar om jag fryser.
Skakar på huvudet.
I verkligheten håller jag på att frysa ihjäl.
Jag kan inte förstå hur jag inte kan le mer.
Hur kul är det inte att plocka ihop scenografi till en långfilm.
Vara med och bestämma att några ska hålla fanor med tydliga budskap mot de iskalla blå vindarna som blåser.
Det är kul.
Men det känns som att allt är en kamp mot något i mig som, jag vet inte.

onsdag 11 januari 2012